9 november kommer ett larm om en Azurmes i Lappland. På kvällen har skådare fått se bilder på den aktuella fågeln och alternativen som albinistisk blåmes, surmes och stjärtmes kan skrivas av. Eftersom jag inte är sugen på 180 mil enkel resa i bil så bokas det snabbt in en flygresa till Luleå. Sedan börjar en nervpirrande vecka….
Några lokala skådare är uppe på söndagen och hänger in mesen. Några andra är på plats dagen efter men gemensamt för dessa är att det är klart korta obsar som sker. Många hårdskådare hängde in azurmesen 1996 så dragbenägenheten är väl inte direkt hård. I mitten av veckan känns det lite småsurt och på torsdagen finns inga skådare på plats och det har inte heller kommit några rapporter från lokalbefolkningen. På fredagen är dock de första långdragarna på plats och det handlar fortfarande om snabba och korta obsar. Det blir dock bättre. Det blir nämligen kallare och hela helgen får alla tillskyndande skådare bra obsar.
Richard och undertecknad flyger upp på söndag morgon och efter lite slöskådning i Bodentrakten åker vi upp till Vittangi där vi ska övernatta. Inte heller denna gång (3:e besöket i Vittangi) får man äta pizza. Som vanligt är det stängt. På måndag morgon är det –22 grader och vi kör de 3 milen till Masugnsbyn där vi kommer fram strax efter 07:30. På plats är 3 danska skådare som har kört från Helsingborg. Efter en kvarts väntan ser jag något ljust flyga in i rönnen utanför huset och strax därefter hittar vi Azurmesen! Kanooon! Vi ser fågeln i cirka 5 minuter och sedan drar den vidare. Då är det dags för moment 2 i detta drag. Vi blir inbjudna av Reino och sitter inne i hans kök (strippat på gardiner och krukväxter för att det ska bli lättare att se fröautomaterna utanför köksfönstret) och dricker norrländskt kokkaffe, äter hembakt bröd och gravlax och myser. Efter någon timme är mesen tillbaka för en kort vända och efter ytterligare någon timme går vi ut. Ljuset har blivit tillräckligt bra för att man ska kunna ta bra foton och jag lyckas knäppa ett antal bilder av fågeln.
Reino tar verkligen hand om oss – en av danskarna är lite dåligt klädd men Reino lånar ut en armékappa (med minst 60 år på nacken) och allt är perfekt. Som tack för all hjälp lämnar vi ett bidrag till Reinos fågelmatning – han lägger ut cirka 125 kilo per säsong.
Förutom azurmes hänger vi även on ett 10-tal tallbitar i Masugnsbyn samt en lappmes några mil söder om Masugnsbyn.
| Azurmes, Masungsbyn, Lappland 2002-11-18 | |
 | |
| Fotograf: Pierre Unge |
Detta är det 3:e fyndet av azurmes i Sverige efter ett fynd före 1786 och Åselefågeln 1996.
Nästa art: Dvärglärka Calandrella rufescens